Jordbruket
Självhushåll var den jordbruksform som bedrevs av samtliga hushåll. Dels var jordbruken små och dels fanns inga möjligheter till avsalu av jordbruksprodukter då väg saknades. Att jordbruken var små kan förutom hushållsprincipen också förklaras med att den mycket stenbundna moränmarken var mycket svår att uppodla. De många och stora stenrösena vittnar med all sin tydlighet om odlarmödans slit. Normalstorleken på den uppodlade jorden torde röra sig om ca 2-5 hektar. Kreatursbesättningen bestod i regel av en häst, 3-5 mjölkkor, ungkreatur och hushållsgris. Under vissa tidsperioder och i vissa hushåll hölls också får och getter samt höns.
Förutom det som skördades på åkrar och vall, eller lägda som är en äng där man odlar hö, skördades också myrhö i viss utsträckning, som dock upphörde helt under de sista tiotalet åren som jordbruk bedrevs i byn.
Under sommarhalvåret betade kreaturen i skogen på dagarna och mjölkades och sköttes om i sommarladugårdarna när de kom hem på kvällarna. Innan byn var omhägnad vaktades kreaturen på dagarna av vallpojkar (getare), som såg till att korna inte betade där höet skulle skördas och att de kom hem på kvällen för mjölkning. Kreaturen på varje gård hade sin egen skällko (ko med skälla runt halsen) som de övriga kreaturen på den gården följde ut på morgnarna och hem på kvällen. Efter det att byn på 20-30 talet omgärdades med taggtrådsstängsel fick kreaturen gå för sig själva i skogen under dagarna och släpptes in i sommarladugårdarna när de själva kom hem på kvällarna. Efter att all skörd var bärgad och gräset vuxit upp på de slagna vallägdorna fick kreaturen beta av dessa innan de togs in i ladugårdarna för vintern. Förutom stängslet som omgärdade byn så var varje gård också inhägnad med stängsel för att inte kreaturen skulle beblandas med varandra under höstbetet.
Efter vårbruket och innan skördetiden, så släpptes hästarna också på skogsbete utan tillsyn under dessa sommarmånader.
Ströet till bås och kättar i ladugårdarna utgjordes främst av torvströ från omkring byn liggande torvmarker. Torven togs upp på försommaren genom att med den bredbladiga mossyxan hugga ut lämpligt stora rektanglar från det överst liggande lågt förmultnade och tjocka vitmosselagret. De torkade torvorna bars in i (ladades) mossaladorna för att på hösten köras hem och rivas i mossahuset och sedan användas som torvströ under vintern.
Jordbruken blomstrade som mest under 1930-40 talen, men började avvecklas redan under 1950-60 talen för att det sista jordbruket avvecklade sin boskap 1966? och upphörde därmed helt.