Vägförbindelsen
Någon egentlig fast vägförbindelse mellan Staggträsk och de åt vardera hållet på 10 km närliggande byarna Aha (tidigare Skakkträsk) och Gargnäs saknades ända till 1955 då den nu befintliga landsvägen med broar byggdes mellan Staggträsk och Gargnäs. Vägfrågan var hela tiden fram till dess byns största gemensamma angelägenhet att få ordnad. Önskemål och framställningar gjordes genom skrivelser till myndigheter på alla nivåer, inklusive brev till Konungen, om behovet av en permanent vägförbindelse och då främst till Gargnäs.
Före vägens tillkomst var transportsvårigheterna störst under barmarksperioden och byn var mer eller mindre helt avskuren under hösten vid isläggningen och under vårens islossning (förfalla). Under sommarperioden uppehölls förbindelsen vanligtvis från Staggträsk till Gargnäs genom att man gick från byn ner till båtlänningen vid Bäverselet i Gargån och rodde sedan till Gargnäs. Alla varor och förnödenheter transporterades sålunda genom att frakta dem med båt och att bära dem.
Under 1920-talet förbättrades vägförbindelsen genom att en träbro byggdes över Gargån lite uppströms från Grundsund och en enklare träbro över utflödet från Lillsobbträsket. Vägen mellan dessa broar var av sämre beskaffenhet och saknade egentlig vägkropp med bristfälliga dräneringsdiken och utschaktningar. Vägen var över våt/myrmarker (sankmarker) förstärkt med klenare virkesslanor och bakved från sågningen.
Vinterväghållningen ordnades genom att byborna turades om att ploga med hästdragna träplogar till Gargnäs. På vintrarna hölls även vägförbindelsen med Aha öppen genom att byborna i Staggträsk och Aha turades om att ploga halva sträckan vardera då de vände hemåt igen på Plogombytesmyren.
Den nya och permanenta landsvägsförbindelsen med broar till Gargnäs byggdes 1955. Därmed var ett under lång tid efterlängtat önskemål och behov uppfyllt.