Ända från utsyningen av byn på tidigt 1800-tal och fram till 1920-talet var Staggträsk kontakterna med omgivande byar och omvärlden begränsade.
Vägförbindelsen
Någon egentlig fast vägförbindelse mellan Staggträsk och de åt vardera hållet på 10 km närliggande byarna Aha (tidigare Skakkträsk) och Gargnäs saknades ända till 1955 då den nu befintliga landsvägen med broar byggdes mellan Staggträsk och Gargnäs. Vägfrågan var hela tiden fram till dess byns största gemensamma angelägenhet att få ordnad. Önskemål och framställningar gjordes genom skrivelser till myndigheter på alla nivåer, inklusive brev till Konungen, om behovet av en permanent vägförbindelse och då främst till Gargnäs.
Före vägens tillkomst var transportsvårigheterna störst under barmarksperioden och byn var mer eller mindre helt avskuren under hösten vid isläggningen och under vårens islossning (förfalla). Under sommarperioden uppehölls förbindelsen vanligtvis från Staggträsk till Gargnäs genom att man gick från byn ner till båtlänningen vid Bäverselet i Gargån och rodde sedan till Gargnäs. Alla varor och förnödenheter transporterades sålunda genom att frakta dem med båt och att bära dem.
Under 1920-talet förbättrades vägförbindelsen genom att en träbro byggdes över Gargån lite uppströms från Grundsund och en enklare träbro över utflödet från Lillsobbträsket. Vägen mellan dessa broar var av sämre beskaffenhet och saknade egentlig vägkropp med bristfälliga dräneringsdiken och utschaktningar. Vägen var över våt/myrmarker (sankmarker) förstärkt med klenare virkesslanor och bakved från sågningen.
Vinterväghållningen ordnades genom att byborna turades om att ploga med hästdragna träplogar till Gargnäs. På vintrarna hölls även vägförbindelsen med Aha öppen genom att byborna i Staggträsk och Aha turades om att ploga halva sträckan vardera då de vände hemåt igen på Plogombytesmyren.
Den nya och permanenta landsvägsförbindelsen med broar till Gargnäs byggdes 1955. Därmed var ett under lång tid efterlängtat önskemål och behov uppfyllt.
Postgången
Vägen Aha-Staggträsk-Gargnäs var ursprungligen den naturliga förbindelseleden innan de mera permanenta vägförbindelserna kom till stånd. Detta påminns om genom benämningar som Skakkträskledet, som var grinden i kreatursstängslet från Staggträskbyn mot Aha. Ombesörjningen av post sköttes till en början individuellt. Den mera reguljära postgången ombesörjdes från tidpunkten omkring sekelskiftet 1800/1900 genom att personer från Aha färdades till Gargnäs och hämtade posten som lämnades till de gårdar som fungerade som postombud längs vägen tillbaka till Aha. Denna reguljära postgång sköttes till att börja av Amanda Nilsson (g. Bjurén) och senare av maken Jakob Bjurén. När posten till Aha började hämtas i Antas, övertog staggträskborna själva postgången, som under många år sköttes av ändstationen i Granhult i postgångskedjan. Efter att Granhult blev öde 1955 turades byborna om att hämta posten vilket då gjordes med hjälp av cykel, spark eller bil.
Telefonen
Kommunikationsmöjligheterna förbättrades markant genom att telefonen kom 1928. Nu kunde man prata direkt med grannarna, grannbyarna och omvärlden genom att veva på telefonapparaterna från sina tre abonnentnummer i varsin gård och det fjärde på växeln. Denna manuellt kopplade typ av telefoni överlevde till slutet av 1960-talet då teletrafiken i Sorsele kommun automatiserades som en av de sista i landet.
Elektrifieringen
Liksom den nya vägförbindelsen var förstås elektrifieringen en omvälvande förändring som förändrade tillvaron och levnadsbetingelserna markant när ”lyset” kom 1951. Tidigare hade all belysning skett med ljuset från elden i de öppna spisarna och från stearinljus och fotogenlyktor, senare följt av fotogenlampor med strumpor, s k primuslyktor.
Elektrifieringen innebar att tidigare arbetsmetoder och använd utrustning förändrades totalt i och med att nya maskiner och redskap införskaffades. Denna genomgripande omvälvning återspeglades i vardagen och satte sina spår i allt frän hushållsbestyren med matförvaring, matlagning och städning till skötsel av ladugårdar samt till övrigt jordbruk.