Friluftsliv
I tidiga år torde det knappast ha funnits någon tid över för vare sig vuxna eller ungdomar att ägna sig åt några fritidsaktiviteter överhuvud taget. Någon sådan sedvänja fanns helt enkelt inte och inte heller några sådana anläggningar eller utrustning. Även om så skulle ha varit fallet så kan man tänka sig att alla tendenser till att bedriva något som skulle ha liknat fritidsaktiviteter eller förströelse skulle med säkerhet ha ansetts vara ogudaktigt.
Utelivet på vintern kretsade förstås kring skidor och skidåkning. Här var utförsåkning ett roligt tidsfördriv för barn och ungdomar, dvs ”åk i back” och att bygga egna hopp för backhoppning. Den enda tävlingsformen som utövades var backhoppning eftersom resultatmätningen var så enkel att göra. De första mera samlade utflykterna för backåkning skedde först omkring 1950 och pågick i några år. Kanske som en föraning om vinterspelen som skulle återkomma mer än 50 år senare.
På höstarna när isen låg blank åktes det skridsko och bandy spelades ända tills efter mörkrets inbrott. Men detta kunde bara göras på lördagskvällar och söndagar eftersom skolan i Gargnäs kallade under veckorna. Isen låg blank endast en kort period varje år innan snön blev för djup för att skotta någon bana ren. Skridsko- och bandysäsongen blev därför i regel mycket kort.
På somrarna spelades det fotboll sparsamt då det var uteslutet att hålla till på någon öppen mark där höet senare skulle slås. Ungdomarna fick hålla till på en liten lägdplätt (lijela) utanför byn där korna, som gick på sommarskogsbete, skötte gräsklippningen. Denna fotbollsplan var inte alls plan utan lutade rätt mycket åt alla håll. Men med hemsnickrade mål och entusiasm genomfördes många matcher med för tillfället utvalda lag med alltifrån smärtingskor till pjäxor som fotbollsskor.
Under en period anordnades också individuella mästerskap i friidrott, som alternerade mellan byn och Granhult. Alla grenar ingick inte men sprintersträckor, längdhopp och höjdhopp var stående.